Efter minnet:
Operataket, Oslo, lördag 4. august
Jocke Berg: ... och det här var faktiskt den första låten som skrevs till Du & jag döden —
Tjej (bakom mig): JAAAA! Iiiiik! Den skivan är så jävla grym, fy fan, vad jag har lyssnat mycket på den, VAD GRYMT, ååå dom är så jävla grymma, fy fan alltså, JAAAAA! Den skivan är bara G-R-Y-M! Fy faaan!
Jocke: Det här är «Mannen i den vita hatten».
Tjej: — ?
(gitarrslinga)
Tjej: JAAAA! JAAA! IIIII! Så jävla grymt! Fan, vad grymt! Jag älskar den där låten så HEMSKT mycket, så JÄÄÄÄVLA GRYMT! Åååh! Grymt!
Och du & jag håller andan
och håller händer
i språnget
Mannsdagen 2022
for ett år siden
4 kommentarer:
tack som fan för den bästa och grymmaste födelsesdagspresenten jag någonsin fått! (om inte du räknas, förstås. mitt hjärtas låga, som man säger.)
Tack som fan.
Elin: Vad fan håller vi på med? Vi är fan inte kloka i huvudet!
Agnes: Nej, jag vet.
Elin: Men vi är så jävla coola.
(hångling)
Dette har ikkje noko med innlegget å gjera, men ein stad må ein jo skriva.
Det var blautt her og kaldt.
Men då du seig inn i baljen
vart det ljuvt som millom vassliljur her
og lægjande salt.
"(Salta) brisling",
fritt etter Olav Aukrust
André, eg ser so fram til å vera i lag med deg i helgi. Meir er det ikkje å segja um den saki.
Legg inn en kommentar