kent hev namnedag!

Eg høgtida dagen med å spela kent gallhøgt medan eg vaska badet og støvsaug resten av heimen. 

... men det enda ikkje der! Eg kom til å tenkja på eit tilårskome blogginnlegg frå 2011 der eg drog fram nokre kent-tekster som alle inneheldt same ordet: tunga. Kvifor ikkje gjera det same no, berre med eit anna emne? Ymse andre emne ter seg um att og um att i tekstene, til dømes er det mykje regn, snø, myrker og einsemd. Og gråt! Og tårar! (Men sers lite snòr.) 

Eg gjeng for gråt-og-tåre-tema. Seks utvalde, i litt vilkorleg fylgd:


6 «Stanna hos mig» (frå Hagnesta Hill, 1999) er radt god å gripa til um du dragast med hjartesorg og dilikt:

Det er över nu
och jag som aldrig gillat nostalgi
jag gråter nu
så släck mitt ljus
Över nu 
och jag som alltid ville vara fri
vill fångas nu
av din sköra röst
som alltid sprack
när du behövde tröst.


5 «Generation ex» (frå Tillbaka till samtiden, 2007) er temmeleg fortvilt:

Säg nånting, säg nånting nu
Du vet jag får panik av dina tårar
Gör nånting, gör nånting nu
Förstör nånting, slå mig
Förstör nåt, jag överlever


4 «Chans» (frå B-sidor 95-00, 2000) er heilt på grensa når teksti stend åleine. Klamt og flautt? Kann henda. Men ikkje når Jocke syng:

Jag trycker läpparna
lätt mot din hals
Jag frågar 'gråter du?'
Du smakar salt


3 «På nära håll» (frå B-sidor 95-00, 2000) fortel um ein ugreid måte å vakna på:

Jag vaknar intill dig med gråten i halsen,
dom skriker och flyr i en mardröm igen.
Dom klöser varandra med klolika fingrar,
jag håller dig så hårt att du inte får luft.


2 «Mannen i den vita hatten (16 år senare)» (frå Du & jag döden, 2005) gjev ordet tåreglans styrkt og utvida meining:

Och snart finns det inga tårar kvar
Dom var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
Dom är dom dyrbarasta smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser


1 «Stoppa mig juni (Lilla Ego)» (frå Hagnesta Hill, 1999) er i ein klasse for seg. Eller rettare sagt: i ein klasse der berre nokre fåe andre kent-låtar er med. I denne klassen finn me einast dei låtane som vreid skrivaren upp som ein klut i 15-16-årsalderen. Ingen låt kann tevla med «747» når det gjeld å få Fridtun til å setja i å gråta, men «Stoppa mig juni» tek ein sterk andreplass. Serleg dette verset gjorde susen:

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla, du, förlåt mig
Jag glömde vem jag var
Snälla, sluta lyssna
Glöm allt jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

... og etterpå kjem ein endefram, men akk so skakande, gitarsolo!