jag ser dig

Den ti år gamle venskapen med kent styrkjer seg alt meir no, med den nyst utkomne skiva Jag är inte rädd för mörkret. Gode greidor! Islendingane i sigur rós hev sett svenskane i skuggen dei siste par åri, men sanneleg – no logar eldtungone frå Eksilstuna upp att. Du og du. Det er litt av nokre hugrørslor dei set i sving! Elskhugen min til desse gutane ber sant å segja i seg ei tvifeld takksemd, kjenner eg no: fyrst for musikken, so for all hugsvalingi dei gav meg i tanåri. Den tidi då alt krinsa um å høyra so mykje kent som råd, då likamen verkte etter kent slik ein sjuk likam verkjer etter lækjemiddel. 

No hev bandet lagt ut ei fagna liveutgåva av «Jag ser dig». Vel verd å sjå. Eg tenkte, då eg las teksti, at ho hev utspringet sitt i valdsverket på Utøya. Det same hev mest alle deltakarane på kentforumet tenkt. Jocke segjer som vanleg ikkje noko um tekstene, og som vanleg er det råd å tolka deim på ymse måtar. Men heilt burte er me vel ikkje:

Över klara kyrktorn steg en blek och bitter sol
Trafiken kryper blank som skalbaggskal i månskenet
 Ditt hjärta rusar, förbereder terrordåd
 Du är snabb som ljus, men kommer aldrig härifrån

Jag följer dina gnistor under tunga moln
Jag vet exakt vart du ska gå
En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån
och det enda som är säkert är att
 jag ser dig
 jag kan se dig

Vi nålar upp experter bleka män med mörkersyn
De cirklar tyst kring offren som ett moln av Neurosedyn
De är lugnet över landet deras ord är fria från bly
Håll hårt i era barn nu
man skjuts i ryggen om man flyr
[...]