tirsdag 24. november 2009

o, vyrde hòlrom

Eg vart so smått inspirert av Freud-/psykoanalyse-teikningi åt André i siste riss (15-års-bladet) - ja, endå eg hev set teikningi fyrr -, so i dag gav eg meg i kast med Freud-stykket "Det uhyggelige" ("Das Umheimliche"). Eg skal ikkje gjeva att innehaldet, eg tenkte berre lyfta fram nokre go'bitar som er so freudi-freudianske at me ikkje kann gjera anna en å bresta i lått. Ikkje av di det er toskutt det han skriv, det er mykje mun i mangt, men av di det er so inni granskogen TYPISK HAN, ASS.

Me tek til her, med gjeldingen:

Studier i drømme, fantasier og myter har lært os, at angsten for øjnene, angsten for at blive blind, hyppigt er en erstatning for kastrationsangsten. Den mytiske forbryder Ødipus' selvblinding er blot en mildere form for den kastration, som efter Talions regler havde været den eneste adækvate straff for ham.

Greidt nog. Kva so med otten for å koma "skindød" i jordi?

For en del mennesker ville kronen på uhyggen være forestillingen om at blive begravet som skindød. Psykoanalysen har imidlertid lært os, at denne rædselsfantasi blot er forvandlingen af en anden fantasi, som der oprindelig ikke var noget rædselsvækkende ved, men som blev båret af en vis vellyst, nemlig fantasien om at leve i moders liv.

No snakkar me! Og so:

Det forekommer ofte, at neurotiske mænd forklarer, at der for dem er noget uhyggeligt ved de kvinnelige genitalier. Dette uhyggelige er imidlertid indgangen til menneskebarnets gamle hjem, til det sted, hvor vi alle en gang til at begynne med har dvælet.

Og han fylgjer upp:

"Kærlighed er hjemve," lyder et bevinget ord, og hvis drømmeren af et sted eller et landskab endnu i drømme tænker: Det virker bekendt, her har jeg været før, så kan tolkningen godt indsætte moderens køn eller mave. [mi utheving]

Eg reknar med at han tenkjer på det same når han skriv:

Om ensomhed, stillhed og mørke kan vi ikke sige andet, end at det virkelig er de momenter, der hos de fleste mennesker knytter sig til den aldrig helt overvundne barneangst.

Her har jeg været før. Jau då, han fekk sagt det, han Sigmund.

søndag 15. november 2009

så nära får ingen gå

kent.
berre av di dei hev kome med ei ny skiva. berre av di dei aldri kjem til å laga ein vænare kjærleikssong en kräm. berre av di kräm er so stinn av eldhug, fræs og lengt. berre av di kräm er eksplosiv. berre av di eg lengtar og vil vera
nær ved å sprekka,
eg òg.

Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
du är
en liten bit ifrån

en rörelse i ögonvrån…

Lägg dig ner i gräset nu
Du är så varm här
Jag vill ha min tunga där
du är,
så nära att du blir våt

men så nära får ingen gå…

Lägg dig ner precis
som du alltid gör när
Jag vill ha min tunga där
du är,
så nära att du blir våt

men så nära får ingen gå…


Som dei segjer for eit gamalt ord: Han lenge lengtar, som myket ventar.

tirsdag 3. november 2009

beint ut sagt

Du undrast kann henda kva 'ein beine' er? (hell 'ei beina', då, i dagsens rettskriving)
For det er ikkje eit bein.
Men um du glytter på denne teikneserien utav Hauge-diktet "Gjer ein annan mann ei beine", so fær du skyn på den saki.